Brith finns inte längre men kommer alltid att finnas!

Jag sitter i stugan i Sälen och får besked om att Brith Eklöf har gått bort. Det är som om elden i spisen plötsligt stannar upp och lågorna liksom stelnar. Brith, klippan i Line Up:en…Hon har på något sätt funnits där i alla tider men det är ju inte så. Brith kom in i racingen under 80-talet och blev strax en av de viktiga stöttepelarna kring Bosse och Inger Petterson då de drev SSK. Sedan har hon funnits där, styrt och ställt och ständigt utvecklat så att Racingen och Line up:en blivit bättre och bättre.För mig, som har ett förflutet i SSK, var hon och Barbro glädjeämnet när vi rullade genom tunneln och upp mot bandepån på Kinnekulle Ring. Med sträng blick gick Brith genom leden och inspekterade om handskar, hjälm, balaklava satt korrekt och inte minst om vi hade knäppt kragen.-5 minuter, tecknades av en hand, fyra, tre, två också fingret när det var en minut kvar.Som engagerad i SSK:s verksamhet var Brith stundtals mycket krävande, ville alltid ha svar och besked. Diskussionerna kunde gå högt i tonläge men alltid med det bästa för klubben i hjärtat. Brith älskade SSK och SSK älskade Brith!Hon var sträng men alltid med glimten i ögat. Jag kommer såväl ihåg när jag själv var aktiv och mina grabbar Christoffer och Alexander var depå-knoddar. 15 år gällde i bandepån men någon gång smet de in och Brith var strax där och konstaterade att; dom blir stora snabbt dina grabbar…-Dom är nog 15 ändå…, filosoferade hon och lät dom vara så länge de höll sig undan trafiken i fastlane.Långt senare fick vi Wilma och Alexander hade gått vidare till högre klasser. En gång på Mantorp när han hade vunnit, sprang Helena, Wilma och jag in i depån och Parc Fermé. Vi tänkte inte alls på att Wilma bara var tre år och glömde i glädjeyran bort alla regler om åldersgräns.-Wilma växer fort, hon är nog femton ändå så spring så ni inte missar att gratta Alle, ropade Brith med glimten i ögat! Ett hjärta av Guld och alltid ett gott hjärta till de aktiva och deras familjer!Klart man inte ska tumma på regler och heller inte undanta vissa och exkludera andra. Brith var inte sådan - hon inkluderade alla!Jag tror alla som passerat en depå har positiva minnen av Brith, trots att man i stundens hetta säkert kunde tänka; j-a kärring!Det var nog ömsesidigt; Brith skrädde inte orden…Inom Racingen kommer alla sorters människor. Prinsar, direktörer och ”vanligt folk”. Brith kunde dem alla, slängde käft med allt och alla. Ingen var bättre än den andra eller sämre för den delen. Den som inte glömde sitt ursprung blev alltid älskad av Brith.Racing-Sverige har blivit fattigare.Brith finns inte längre. Det kommer ingen Brith och tjatar igenom ett köp av lotter för funkisarna på Kinnekulle Ring. Det kommer ingen släng-käftad kommentar när man släntrar in i Cafeterian. Men - nästa gång jag går över altanen på Kinnekulle Ring, kommer jag att höra rösten och förnimma närvaron…Tack Brith, från alla som fick förmånen att lära känna dig! Du kommer för alltid att vara närvarande, vi kommer alltid att förnimma dina kramar när vi kände oss välkommen till tävling och vi kommer att sakna att slänga käft med dig…Vila i frid!För SSK:s Styrelse;John Graff