Om det var någon förare under årets säsong vars resultat inte matchade farten ute på banan så var det Fredrik Larsson. BMW-föraren inledde premiären med att ta en pole position och två tredjeplatser. På Solvalla tappade Larsson viktiga poäng efter att radiokommunikationen i teamet i fungerade som den skulle och han missade att ta en bestraffning genom depån. I Göteborg gick det hyggligt på det svårbemästrade underlaget men tävlingen var ju något av ett lotteri där många toppförare inte fick ut sitt max och Larsson var en av dem. Den riktiga katastrofen, och det som kanske var spiken i kistan, var avåkningen från ledning i det första heatet i Falkenberg. Bakrutan lossnade och bilen tappade allt tryck mot marken i ett av banans snabbaste partier. 25 säkra poäng gick upp i rök och det fick helt enkelt inte hända mer om Larsson ens skulle ha en teoretisk chans att hänga med i slutstriden. Men det gjorde det.
I Östersund hade teamet inte någon av sina bästa helger. Både Larsson och teamkompisen Richard Göransson fick ratta frenetiskt för att få bilen dit de ville och varvtiderna tycktes bekräfta det. Men när inte farten finns gäller det att skadebegränsa och ta de poäng som går att ta. Men för Larsson gick det fullständigt åt pipsvängen. Efter närkontakt med en av konkurrenterna snurrade han och hamnade ivägen för Mattias Anderssons Dacia. Loppet var kört i mer än en bemärkelse för Larsson och det var som om luften gick ur både honom och hela teamet efter att Volvo Polestar Racing tvålade till allt och alla med en ny trippelseger (faktiskt belades de fyra första placeringarna av Volvo-bilar).
Med fem heat kvar av säsongen att köra såg det dystert ut för Larsson. Och det var väldigt lite av bekymren han kunde lastas för. Det var som om all jävelskap hade bestämt sig för att satsa på Larsson det här året. Det var ingen tvekan om att farten fanns där. Han matchade Göransson i kvalen, det blev 7-5 till Göranssons favör men 11-10 i kvalpoäng till Larssons, och i racen var det oftast inte mycket som diffade mellan de båda. Larsson var kvalsnabbast vid två tillfällen under året…
De poäng som gick förlorade på Solvalla, i Falkenberg och Östersund kostade för mycket under ett år när kontinuitet var så viktigt, i synnerhet för ett team som hade att kämpa mot det kanske mest slagkraftiga team som någonsin har ställts på fyra hjul i det här landet. Marginalen för otur fanns helt enkelt inte. Bästa resultatet för året var två andraplatser, den ena i det andra heatet i Falkenberg och den andra i Tierp. Det hade kunnat bli så mycket mer.
|
Fredrik på pallen efter andra heatet i premiären på Ring Knutstorp.
Glädje efter tredjeplatsen i Falkenberg. En klen tröst efter en tappad seger i det första heatet.
Larsson kämpade hårt i Östersund och låg trea inledningsvis – tiotalet varv senare fick han bryta efter en kollision med Mattias Andersson.
|